 |
| På Miami flygplats |
 |
| Vi lyckades få med oss all packning hem |
 |
| Svensk frukost, underbart! |
 |
| Vackra Skåne |
torsdagen den 19:e april 2012
Hemma i Sverige
Nu är vi äntligen hemma i Sverige igen, och det känns riktigt skönt! För att få hem allt vårt bagage (fyra resväskor och två golfbagar) fick vi betala drygt 400 usd, så det blev rätt dyrt, men inte så mycket att göra åt. Efter en lång resa kom slutligen fram till Köpenhamn där vi hämtade upp vår hyrbil från Hertz och körde över öresundsbron till Skåne. Det var en härlig känsla vi passerade gränsen över till Sverige. Vi bor nu Stefans morföräldrars lilla stuga ute på landet, i hagarna bredvid tomten betar kossor, hästar och lammungar, så fint. Det är helt underbart att vara här, bara ta det lugnt, promenera, läsa böcker och sova (försöker bli av med jetlagen). Igår handlade vi på ICA, helt fantastiskt att få se all svensk mat som man är van vid men som man inte fått äta på ett halvår.
Vi
söndagen den 15:e april 2012
Hej då USA..
Det känns märkligt att stunden nu har kommit. Efter ett halvår i USA är det nu dags för oss att flytta hem till Sverige igen. Imorgon går flyget från Miami till Düsseldorf där vi mellanlandar och sover ett par timmar på hotell innan nästa flyg tar oss till Köpenhamn. Väl framme i Köpenhamn hyr vi en bil och kör till Skåne där vi lånar Stefans morföräldrars sommarstuga där vi ska ha det lugnt och skönt i en vecka innan vi slutligen kör hem till sthlm.
Tänk att det redan passerat 6 månader sedan vi fulla med förväntningar kom till USA, och hur otroligt mycket vi fått uppleva under den här tiden. Vi startade den här bloggen främst för att ni där hemma skulle få ta del av våra upplevelser och "vara med på ett hörn", men också för att ha kvar som ett kärt minne. Vi tackar er som följt vår resa och för alla fina kommentarer i bloggen =)
Det blir en lång och tuff resa för oss imorgon, så nu behöver vi gå och lägga oss. Vi ses där hemma!
Tänk att det redan passerat 6 månader sedan vi fulla med förväntningar kom till USA, och hur otroligt mycket vi fått uppleva under den här tiden. Vi startade den här bloggen främst för att ni där hemma skulle få ta del av våra upplevelser och "vara med på ett hörn", men också för att ha kvar som ett kärt minne. Vi tackar er som följt vår resa och för alla fina kommentarer i bloggen =)
Det blir en lång och tuff resa för oss imorgon, så nu behöver vi gå och lägga oss. Vi ses där hemma!
fredagen den 13:e april 2012
Sammanfattning karibienkryssning med Royal Caribbean
Det här var vår första kryssning och våra reflektioner. En kryssning passar dem som vill ha allt serverat och inte behöva tänka på något själv, man får också bara skrapa på ytan på de platser man besöker. På vår kryss var det mest amerikaner, kanadensare, britter och mexare. Av ca 3000 passagerare var vi runt 70 svenskar och 100 norrmän. På vår båt kunde man skåda många kraftigt överviktiga personer som troligen mest åker för den obegränsade tillgången på mat och dryck 24H. Trots att det inte var långt till närmaste restaurang stod det konstant matbrickor utanför hyttdörarna, det var nämligen gratis med roomservice också. Trots tusentals solstolar tog det oss alltid minst 15 minuter att hitta varsin solstol. Trots skyltar om att man inte får "paxa" en stol med sin handduk mer än 30 min var de flesta solstolar ockuperade redan tidigt på morgonen. Överfulla poolområden där man ligger som packade sillar med andra ord. Sen märkte man att alla olika beteenden var uttänkta. Helst av allt ska man vara på båten och spendera pengar på saker, drinkar, casino mm. Om man beställer ett internetpaket med wifi tror man förstås att man ska kunna surfa på sin hytt, men icke. Wifi täckningen är begränsad till vissa områden på båten som var platser där man kunde spendera pengar ex cafeer. Vidare var internet extremt dyrt och segt, det billigaste och snabbaste paketet kostade 3,5 kr per minut. Meningen är ju inte att man ska sitta och surfa hela dagarna på båten men just själva grejen att man är en gående dollarsedel att de vill suga ut så mycket det bara går är mindre kul.
Nu till det positiva =) Personalen är extremt vänlig och tillmötesgående. Vår servitör Deron som serverade vår middag hela veckan var en riktig solstråle. Maten och utbudet av bra viner på hela båten är fantastisk, då och då dukades det upp ett enormt buffetbord sent på kvällen under stjärnorna och karibisk musik spelades. Ibland var det gratis champagne mitt på dagen eller grillade hamburgare på däck. Lovisa var på spat 2 gånger och det var riktigt bra. Gymmet var också bra, fin utsikt över havet medans man svettades på bandet. Känslan att vakna upp på morgonen och gå ut på balkongen är obeskrivlig (vi rekommenderar starkt att välja hytt med balkong) Det är också fint att kunna sitta på balkongen när båten färdas och bara se hav så långt ögat kan nå samtidigt som man tar ett glas vin i solnedgången.
En karibienkryssning är ett perfekt sätt att se många öar på kort tid. Efter några sådana kryssningar kan man kanske på egen hand åka tillbaks till de man fastnat för och vara där en längre tid. Däremot är ett problem att på de öar som kryssningsfartygen dockar vid översvämmas av turister. Så om man är ute efter någorlunda lugn och avslappnad miljö med karibisk feeling ska man nog välja en ö som inte besöks av de stora kryssningsfartygen eller ens åka på kryssning med en sån stor båt. Nu vet vi att man kan flyga direkt till bla St Maarten och sen åka med en reguljär liten färja till eller mellan de närliggande öarna ex till st Barth. På så vis kommer man ifrån kommersen och får en mer genuin och äkta upplevelse. Hurvida vi kommer åka på flera kryssningar låter vi vara osagt, det finns många nackdelar men också stora fördelar.
Nu till det positiva =) Personalen är extremt vänlig och tillmötesgående. Vår servitör Deron som serverade vår middag hela veckan var en riktig solstråle. Maten och utbudet av bra viner på hela båten är fantastisk, då och då dukades det upp ett enormt buffetbord sent på kvällen under stjärnorna och karibisk musik spelades. Ibland var det gratis champagne mitt på dagen eller grillade hamburgare på däck. Lovisa var på spat 2 gånger och det var riktigt bra. Gymmet var också bra, fin utsikt över havet medans man svettades på bandet. Känslan att vakna upp på morgonen och gå ut på balkongen är obeskrivlig (vi rekommenderar starkt att välja hytt med balkong) Det är också fint att kunna sitta på balkongen när båten färdas och bara se hav så långt ögat kan nå samtidigt som man tar ett glas vin i solnedgången.
En karibienkryssning är ett perfekt sätt att se många öar på kort tid. Efter några sådana kryssningar kan man kanske på egen hand åka tillbaks till de man fastnat för och vara där en längre tid. Däremot är ett problem att på de öar som kryssningsfartygen dockar vid översvämmas av turister. Så om man är ute efter någorlunda lugn och avslappnad miljö med karibisk feeling ska man nog välja en ö som inte besöks av de stora kryssningsfartygen eller ens åka på kryssning med en sån stor båt. Nu vet vi att man kan flyga direkt till bla St Maarten och sen åka med en reguljär liten färja till eller mellan de närliggande öarna ex till st Barth. På så vis kommer man ifrån kommersen och får en mer genuin och äkta upplevelse. Hurvida vi kommer åka på flera kryssningar låter vi vara osagt, det finns många nackdelar men också stora fördelar.
 |
| Vi på båtens shoppinggata |
 |
| Buffé ute på däck |
 |
| Stefan och Martin |
 |
| Utanför casinot |
 |
| Vid den alltid så trevliga middagen på båten |
 |
| Vår underbara servitör, tredje från vänster |
Haiti-Labadee
Sista och fjärde stoppet på vår 8 dagars kryssning var Haiti och staden Labadee som ligger på norra delen av ön. Royal Caribbean äger en hel udde på Labadee som de satt stängsel runt och beväpnade vakter patrullerar området som vi inte heller fick lämna. Endast Royal Caribbean och dess kunder får lägga till och vistas där. Man kan gå överallt på Labadee och längsta sträckan är knappt 10 minuter till fots så det är inte så stort, jag tror att det fanns 3 stränder. Området är helt uppbyggt kring turism så det finns en marknad där 200 utvalda haitier får sälja sina varor, vattensporter, linbana, cafeer, restauranger mm. Vattnet och stränderna är otroligt fina men blir vidriga eftersom de är totalt överfulla av människor, parasoller, fula skyltar och grupper av människor ligger på enorma luftmadrasser med en hamburgare i ena handen och en cola i andra.
Efter ca 5 minuter på Labadee kände vi att vi bara ville därifrån, klart sämsta stället vi någonsin besökt tidigare. Bakom en av restaurangerna där hundratals människor sitter och trycker i sig mat från buffen och dricker läsk går stängslet och bakom det stod fattiga haitier och tiggde mat, konstigt kändes det. Allt är uppbyggt kring turism med avståndspilar, transfer i golfbil (som hela tiden var överfulla) om man inte orkade gå 500 meter, en grupp haitier som stod och sjöng när man klev av båten en annan grupp osm gjorde cirkuskonster. Det går inte att beskriva riktigt hur det var där men jag kan bara avråda från att åka dit. Vi försökte ta oss ut från området men det var omöjligt, jag blev bortkörd av en militär med automatgevär på axeln. Samma militär blev ursinnig och började blåsa i sin visselpipa när en kille råkade simma utanför bojarna på stranden. Ville man hyra jetski fick man köra på led med en instruktör som höll koll så man inte lämnade området. Det finns alltså inga som helst möjligheter för egna initiativ, man ör totalt styrd.
Vi beställde en båttur för 50 usd per person som tog oss ut till en liten sandbank på ca 20*20 meter, riktigt fint var det. Dock det Royal Caribbean gör för Haiti är att 300 locals arbetar på Labadee och ytterligare 200 får sälja varor på den uppbyggda marknaden och betalar den haitiska regeringen 6 usd per turist. Royal Caribbean är det företag som bidragit med mest pengar till Haiti sen 1986. Saken är den att när man ser bortom det turistiga så är det vi såg av Haiti den finaste ön av dem vi besökt under kryssningen. Det är alltså väldigt synd att man ska behöva vara på ett skyddat område som känns totalt artificiellt. Om man kunde få bort osäkerheten och korruptionen på Haiti skulle folk vallfärda dit, turistintäkterna skulle bli enorma. Dock är det intressant hur olika människor upplever samma sak. Våra bordskompisar Martin och Karin frågade ett utländskt par vad det tyckte om Labadee och de älskade stället och tyckte att det var så bra för nästa år skulle de tydligen addera fler attraktioner på området, jag tror att det var en vattenrushbana som skulle byggas, snyggt och genuint...Som tur var tyckte Martin och Karin exakt som vi.
Efter ca 5 minuter på Labadee kände vi att vi bara ville därifrån, klart sämsta stället vi någonsin besökt tidigare. Bakom en av restaurangerna där hundratals människor sitter och trycker i sig mat från buffen och dricker läsk går stängslet och bakom det stod fattiga haitier och tiggde mat, konstigt kändes det. Allt är uppbyggt kring turism med avståndspilar, transfer i golfbil (som hela tiden var överfulla) om man inte orkade gå 500 meter, en grupp haitier som stod och sjöng när man klev av båten en annan grupp osm gjorde cirkuskonster. Det går inte att beskriva riktigt hur det var där men jag kan bara avråda från att åka dit. Vi försökte ta oss ut från området men det var omöjligt, jag blev bortkörd av en militär med automatgevär på axeln. Samma militär blev ursinnig och började blåsa i sin visselpipa när en kille råkade simma utanför bojarna på stranden. Ville man hyra jetski fick man köra på led med en instruktör som höll koll så man inte lämnade området. Det finns alltså inga som helst möjligheter för egna initiativ, man ör totalt styrd.
Vi beställde en båttur för 50 usd per person som tog oss ut till en liten sandbank på ca 20*20 meter, riktigt fint var det. Dock det Royal Caribbean gör för Haiti är att 300 locals arbetar på Labadee och ytterligare 200 får sälja varor på den uppbyggda marknaden och betalar den haitiska regeringen 6 usd per turist. Royal Caribbean är det företag som bidragit med mest pengar till Haiti sen 1986. Saken är den att när man ser bortom det turistiga så är det vi såg av Haiti den finaste ön av dem vi besökt under kryssningen. Det är alltså väldigt synd att man ska behöva vara på ett skyddat område som känns totalt artificiellt. Om man kunde få bort osäkerheten och korruptionen på Haiti skulle folk vallfärda dit, turistintäkterna skulle bli enorma. Dock är det intressant hur olika människor upplever samma sak. Våra bordskompisar Martin och Karin frågade ett utländskt par vad det tyckte om Labadee och de älskade stället och tyckte att det var så bra för nästa år skulle de tydligen addera fler attraktioner på området, jag tror att det var en vattenrushbana som skulle byggas, snyggt och genuint...Som tur var tyckte Martin och Karin exakt som vi.
 |
| Det är inte vår bild men här är staketet... |
 |
| Själva udden man ser är Labadee |
 |
| Människor som sjunger ståendes bredvid skyltar |
 |
| På andra sidan ser det mer fridfullt ut... |
 |
Puerto Rico
Vårt nästa stopp under vår kryssning var den vackra ön Puerto Rico som ligger mitt i västindien. Ön är ett självstyrande territorium som hör till USA, (min Iphone med amerikanskt abonnemang fungerade glädjande nog därför på Puerto Rico). Puerto Rico tillhörde från början Spanien men överläts till USA 1898. Vi besökte huvudstaden San Juan, som är öns största stad och USA:s 42:a största stad. I Puerto Rico finns många fina historiska hus och byggnader och PR är även känd för sina fördelaktiga priser på juveler, främst diamanter.
Jag och Stefan tycker mycket om äldre och välbevarad arkitektur, därför tyckte vi mycket om "gamla stan" i San Juan där vi vandrade runt bland vackra hus från 1600-talet. Vi besökte även det gamla fortet Castillo de San Cristobal med tillhörande mur som sträcker sig runt en stor del av staden. Fortet och muren färdigställdes 1783.
Tyvärr var vi bara i San Juan i runt tre-fyra timmar eftersom båten lämnade ön redan kl 14:00. Men vi är nöjda ändå, vi hann med att se det mesta vi ville och jag lyckades till och med införskaffa ett par äkta diamantörhängen för ett riktigt bra pris! (tror jag).
Jag och Stefan tycker mycket om äldre och välbevarad arkitektur, därför tyckte vi mycket om "gamla stan" i San Juan där vi vandrade runt bland vackra hus från 1600-talet. Vi besökte även det gamla fortet Castillo de San Cristobal med tillhörande mur som sträcker sig runt en stor del av staden. Fortet och muren färdigställdes 1783.
Tyvärr var vi bara i San Juan i runt tre-fyra timmar eftersom båten lämnade ön redan kl 14:00. Men vi är nöjda ändå, vi hann med att se det mesta vi ville och jag lyckades till och med införskaffa ett par äkta diamantörhängen för ett riktigt bra pris! (tror jag).
torsdagen den 12:e april 2012
St Kitts
Dagen efter vårt besök på st Marteen var det dags för den andra ön, st Kitts som är en ganska liten ö med 35 000 invånare. För att få ut så mycket som möjligt av tiden tog vi en guidad tur på 3 timmar som kostade 44 USD per person. Vi var 8 st i sällskapet (vi och 6 amerikaner) och det blev många stopp, bla en gammal fästning. Man brukar ju skoja om att amerikaner inte har någon koll på övriga världen, vi vet inte om det stämmer men några intressanta frågor ställdes av amerikanerna i bussen på st Kitts. Efter ca en timme och efter att vi hade passerat en stor flygplats och några internationella bilföretag frågade en tant "Do you have tv on the Island? Chauffören "yes". Tanten, "mobilephones" chauffören trevande yes... Tanten, "but do you also have internet? Chauffören trevande yes... Hmmm vi har just passerat en stor flygplats som guiden pekade ut och flera internationella bilföretag, tror man då inte att det finns tv...
En annan tant blev helt chockad när hon upptäckte att vår chaufför satt på höger sida i bilen. Lovisa förklarade att så är det även i bla England och eftersom engelsmännen haft stort inflytande över ön så har de vänstertrafik på st Kitts. Tanten såg ut som ett frågetecken och sa nåt i stil med "What, do they also sit on the right side in England". Hon hade alltså ingen koll på att bla England, Japan och Australien har vänstertrafik och att ratten då sitter på höger sida i bilen. Man kan ju tycka att hon borde sett någon film från England och uppmärksammat fenomenet, James Bond kanske ?
De sista 1,5 timmarna fick man välja på att antingen åka tillbaks till båten eller bli avsläppt vid en strand och sen bli upphämtad och körd tillbaks till båten. Som vanligt var det bara vi två i hela sällskapet som ville bada, resten ville tillbaks till båten och äta, ovanligt tänkte vi...Väl framme på stranden skulle vi dela på en sallad och lite fisk för att få så mycket tid som möjligt till bad. Det var ett riktigt fint ställe precis på stranden och priserna var därefter men oturligt nog var personalen riktigt dålig. Det tog 45 min att få ut maten och vi bad om notan flera gånger. Tack vare detta blev det endast 20 min på stranden men det var ok ändå eftersom vi fått så mycket sol och bad under vårt halvår i USA. Hursomhelst var det en riktigt bra dag och turen var värd pengarna.
En annan tant blev helt chockad när hon upptäckte att vår chaufför satt på höger sida i bilen. Lovisa förklarade att så är det även i bla England och eftersom engelsmännen haft stort inflytande över ön så har de vänstertrafik på st Kitts. Tanten såg ut som ett frågetecken och sa nåt i stil med "What, do they also sit on the right side in England". Hon hade alltså ingen koll på att bla England, Japan och Australien har vänstertrafik och att ratten då sitter på höger sida i bilen. Man kan ju tycka att hon borde sett någon film från England och uppmärksammat fenomenet, James Bond kanske ?
De sista 1,5 timmarna fick man välja på att antingen åka tillbaks till båten eller bli avsläppt vid en strand och sen bli upphämtad och körd tillbaks till båten. Som vanligt var det bara vi två i hela sällskapet som ville bada, resten ville tillbaks till båten och äta, ovanligt tänkte vi...Väl framme på stranden skulle vi dela på en sallad och lite fisk för att få så mycket tid som möjligt till bad. Det var ett riktigt fint ställe precis på stranden och priserna var därefter men oturligt nog var personalen riktigt dålig. Det tog 45 min att få ut maten och vi bad om notan flera gånger. Tack vare detta blev det endast 20 min på stranden men det var ok ändå eftersom vi fått så mycket sol och bad under vårt halvår i USA. Hursomhelst var det en riktigt bra dag och turen var värd pengarna.
 |
| På den vänstra sidan Atlanten och den högra karibiska havet |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)